Under dom sista åren har vintertemperaturerna variterat kraftigt Europa, det beror på ett vädersystem som kallas den arktiska ocsillationen. Den har en negativ och en positiv fas och under den negativa fasen bildas högtryck över polarområdet som trycker dom kalla arktiska vindarna ned över Europa och Nord Amerika. Det här är ett väder fenomen som intresserar oss eftersom det även kontrollerar polarisens rörelse. Under den positiva fasen pressas ismassorna från Sibirien mot Grönland och Nord Amerika och trycks ut genom Framsundet mellan Grönland och Svalbard. Det betyder tunnare sommaris i Arktis men även att isberg och drivis som trycks ned genom dom smala passagerna i kanadensiska arktis riskerar att täppa till delar av vår rutt. I juni kommer NOAA ut med sin årliga isprognos och vi väntar med spänning på att se vad den har att bjuda på. Den arktiska occilationen är en av många både kända och okända faktorer som påverkar isutbredningen och ingen människa eller dator kan till fullo förutspå hur nästa år kommer att bli.
Jag hittade den här vackra NASA animationen som visar ssrörelserna under 2010 som hade den tredje minsta isutbredningen någonsin. 0:30 in i videon kan man hur Nordväst passagen öppnar upp sig under en kort period och hur vår nordliga rutt aldrig blir helt isfri.
Långt före planerna på Nordvästpassagen fanns drömmen om att kasta loss från en livsstil som innebär en stor miljöpåverkan. Seglingen har inte bara varit ett sätt att resa och uppleva äventyr utan även inneburit en möjlighet att kompensera för dom utsläpp man gör i sitt vanliga liv. Eftersom isen i nordvästpassagen till stora delar omöjliggör segling stod vi helt plötsligt inför en resa som i mångt och mycket liknade en motorbåtsexpedition. Ingen av oss var särskilt förtjusta av iden att bränna av stora mängder diesel under vår resa genom ett område som har en så central roll i dom klimatförändringarna som gör resan möjlig. Vi har tidigare skrivit om att koldioxid kompensera och har nu skaffat oss information i ämnet.
1 liter diesel ger upphov till 2,48 kilo fossil koldioxid. Om man tar hänsyn till bränslets hela livscyckel (till exempel utsläpp som orsakats av raffinering, distrubution och så vidare) blir utsläppen 2,98 kilo.
Vi räknar alltså med att en liter diesel ger 3 kilo koldioxidutsläpp. Sedan multiplicerar vi mängden bränsle vi tankar och kompenserar sedan mängden koldioxid via det svenska företaget Tricorona som utvecklar koldioxidmingskningsprojekt inom ramarna för Kyotoprotokollet, så kallade CDM projekt. CDM Goldstandard en certifiering som är erkänd av Väldsnaturfonden och Tricorona är det största företeget inom sitt område.
Så här går det till:
Tricorona letar upp ett energiprojekt med inriktning på kolkraft, och erbjuder att investera mellanskillnaden för att det istället ska genomföras som en förnybar energikälla.
Projektet genomförs, och den förnybara energiproduktionen tas i bruk.
FN granskar projektet och räknar ut skillnaden i koldioxidutsläpp mellan den renare energikällan och vad motsvarande mängd energi hade genererat om det producerats med smutsigare teknik.
FN håller reda på de ton klimatnytta som projektet levererar och Tricorona får certifikat för den mängd koldioxidutsläpp som undvikits, även kallad klimatkompensation (på engelska används begreppet CER, Certified Emissions Reduction).
Dessa koldioxidkrediter säljs som klimatkompensation till företag eller privatpersoner som vill kompensera sina koldioxidutsläpp.
Varje ton klimatkompensation är registrerat med ett serienummer hos FN och makuleras när det är sålt. Det är en garanti för att de inte ska kunna säljas flera gånger – och återigen en garanti för att de ger avsedd klimatnytta.
Som tidigare nämnt så kommer vi att belysa klimatändringarna genom att ta en unik rutt genom nordvästpassagen möjliggjord på grund av isens avsmältning. Och för att dra vårt strå till stacken försöker vi göra Belzebub till en så grön båt som möjligt. Tidigare poster har handlat om sol, vind och vatten som elkällor, våran nya renare motor samt våra planer på att koldioxid kompensera vår resa. I den här posten vill jag diskutera flera viktiga steg som vi anser att alla seglare borde ta för att ta hand om sitt avfall på ett miljövänligt sätt under en lång seglats.
Belzebubs avfallsplan:
HUSHÅLLS AVFALL (1) Så mycket mat som möjligt kommer att köpas i bulk för att minimera förpackningsmaterial. (2) Så mycket förpackningsmaterial som möjligt kommer att avlägsnas och återvinnas innan det tas ombord. (3) Både mat och dryck kan förvaras i större glas eller plastbehållare för att bli av med förpackningsmaterial.
PLAST OCH ANNAT ONEDBRYTBART AVFALL (1) Inget avfall av någon sort förutom diskvatten kommer att hamna i vattnet. (2) Rengör och finfördela allt platsmaterial för effektiv förvaring tills det kan återvinnas i land. (3) Rengör och komprimera tomma konservburkar för effektiv förvaring tills det kan återvinnas i land.
AVLOPP (1) Bara nedbrytbart avfall kommer att gå ut genom toaletten. (2) Bara återvunnet toalettpapper kommer att användas på grund av dess nedbrytningsegenskaper. (3) Toaletten är kopplad till en septitank som kommer att tömmas iland. På långa överseglingar kommer tanken att vara för liten och kommer då att tömmas i enlighet med föreskrifter som finns. Vi undersöker för närvarande möjligheterna att skaffa en komposterade toalett.
SPILLOLJA (1) Inga petroliumprodukter kommer att hamna i vattnet (2) Spillolja kommer att förvaras i ombord tills det kan tömmas i spilloljetankar. (3) Om vi ser fartyg som släpper ut olja eller bränsle kommer detta att rapporteras till kustbevakningen.
Att välja ny motor har varit en långdragen process där vi synat alla marinmotorer mellan 20 och 35 hk på marknaden. Vi ville ha en motor med låg förbrukning och så ren förbränning som möjligt eftersom både Nick och jag ser segling som ett sätt att kompensera för dom utsläpp man gör sitt vanliga liv och när vi insett att vi kommer att gå för motor stora delar genom nordvästpassagen ville vi ha en så ren motor som möjligt. Vi ville även ha en motor med så låg vikt eftersom vi är oroade över att lasta ned båten. Till slut föll valet på Lombardini LDW 1003 M som är en tre cylindrig motor med 30 hk. Med en vikt på bara 115 kg och ett väl utvecklat insprutningssystem som ger renare utsläpp uppfyllde den båda våra huvudkrav. Som en bonus har motorn samma mått på motortassarna som vår gamla MD2B vilket underlättar bytet väsentligt eftersom man slipper att modifiera motorbädden. Motorn har en väl tilltagen generator på 120A och går betydligt tystare än många andra marinmotorer. Rodahl marin i Lidköping som är svensk generalagent för Lombardini har hjälpt oss med ett bra pris och mycket fin support. Vi byter även till en ny trebladig mikadopropeller eftersom vår gamla var vänstervriden. Vi har höga förväntningar på den nya motorn och ser fram emot en ökad manöverförmåga och lägre förbrukning. Enligt en annan monsunägare med samma motor är förbrukningen 0,27l per distans vid marchfart vilket ger nästan 40% lägre förbrukning än tidigare. Mer information om motorn hittar ni på:
Jag har gjort efterforskningar kring Inuiterna i Nunangat, det område i Kanada vi kommer att segla igenom och försöker lista vilka byarna vi kommer att passera med hjälp av en vän från området. Det finns små byar och samhällen i hela området och vår möjlighet att besöka dom beror bara på hur isen mycket is som kommer att vara smält. Vi kommer att vara i Resolute i slutet av juli och vänta på att isen smälta innan vi fortsätter mot Gjoa Haven och vidare till Cambridge Bay.
Både Edvin och jag är intresserade av miljö-och klimatförändringarna och tror att vi kommer att få en fantastisk inblick i hur det påverkar området. På Inuit Tapiriit Kanatamis webbplats finns en mycket bra video som måste ses av alla som är intersserade avklimatförändringarna i Arktis. Här är en trailer:
Jag har blivit presenterad för person som jobbar på Nunavut Tunngavik Inc. (Inuit economic, social and cultural well-being through the implementation of the Nunavut Land Claims Agreement) Vi gick ut och drack öl för att diskutera resan. Hon visade sig mycket intresserad och har hjälpt oss med kontakter i dom byarna som vi kommer att passera dessutom erbjöd hon oss att låna hennes hagelgevär för att kunna skydda oss mot isbjörnar, något som jag är mycket tacksam för ! Dessutom fick jag e-postadressen till en man som driver en kortvågsstation i Cambridge Bay, som hjälper båtar och expeditioner med väder och isinformation. Det är underbart att få så mycket hjälp och gästfrihet från henne och dom personer hon satt mig i kontakt med !