Vi anlöpte Resolute med revade segel i snöglopp och stänk. Vi rodde ut tre ankare för att våga lämna båten utan ankarvakt i den oskyddade viken som har ökänt dåligt ankargrepp. Resoloute visade sig delad i två delar med ett 5 km brett grusfält emellan. Vi klev ur dingen och upp på den skitiga stranden där delar av skrotade snöskotrar och ben från blandade havsdäggdjur låg utspridda överallt. Vi hade ingen aning om vilken väg vi skulle ta för att få tag på diesel, internet eller mat. Men efter ett par minuters intensivt diskuterande sladdade en gul jeep upp på grusvägen bredvid oss. I jeepen satt Martean och eftersom han varit statiotionerad i Resulute dom sista 4 månaderna var han i desperat behov av sällskap och bad oss hoppa in. Efter en heltäckande rundtur av Resolute och dess lilla industriområde körde han hem oss till sig och bjöd på öl, mat och vår första dusch på tre veckor. Vår vän John, polarpiloten som vi träffade i Lewisporte mötte upp med ännu mer öl och det blev en sen och dimmig trevlig afton.
Efter 36 timmar i byn hade vi med stor möda och hjälp från våra nya vänner lyckats humpa stora mängder diesel och vatten till båten samt spenderat åtskilliga timmar med att planera nästa etapp som är den mest krävande under hela expeditionen. Vi måste ha bränsle för att klara nästan 1000 sjömil eftersom vi inte vet hur isen kommer att bete sig.
Vi är på väg att gå in i Viscount Mellvillesundet som kommer att leda oss till slutmålet McCluresundet. Vinterisen som bröts upp i Viscount Mellville för några veckor sedan spärrade vägen för dom stora mängderna ”gammal Is” som ligger och väntar i sundets norra delar och när nu vinterisen är borta så börjar den sakta men säkert att röra sig söderut för att täppa igen sundet. Vi har observerat ett större isflak med en bredd på nästan 15 sjömil som sedan länge täppt till en av dom smala passagerna som leder upp till polarisen och för några dagar sedan kunde vi se hur det bröt sig loss och började att röra sig söderut med en svans av kompakt is efter sig. Isflaket som vi har gett kodnamnet ”Death star” hotar nu att täppa till hela passagen till McClure. Vi har under flera dagar följt satellitbilderna där vi genom små öppningar i molntäcket kunnat se glimtar av isen för att kunnat göra oss en bild av var den är på väg.
Vi lämnade Resolute med en kurs mot sundets södra delar för att försöka smita söder om ”Death star” och har beräknat att vi har en passage på 20 sjömil innan den når den landfasta isen i söder. Vi kommunicerar med Nicks pappa Bernard varannan timme för att få uppdaterad information, samt med den kanadensiska kustbevakningen och isgurun Peter Semiuktuk. Dom kommande 48 timmarna kommer att vara kritiska för att nå McClure innan Viscount Mellville riskerar att sluta sig bakom oss. Vi har under dagen seglat genom tre tiondelars is och kunnat se sälar, valrossar och isbjörnar som lever på dom enorma isflaken som vi passerar. Stämningen ombord är på topp och vi är fulla av förväntan inför den här etappen av resan.
Hej Edvin med vänner, det är med viss igenkänning vi följer era strapatser, vi minns så väl alla beslut och ovisshet i kampen mot isen och tiden, men ni fixar det, ni har rätt inställning och tar inga risker, det blir spännande följa er färd vidare. Ariel IV ligger nu strax söder om Vancouver, behöver ni tips om vinterhamn på ”andra sidan” så hör av er, lycka till vidare, Eric & Birgitta, Ariel IV
Bara en fråga till, har ni koll på andra båtar på väg igenom, har inte läst att ni sett eller hört om fler båtar, man brukar oftast mötas kring Resolute och invänta en öppning i isen tillsammans. E & B