Vi nådde mynningen på Evighetsfjorden strax efter midnatt. Solen var på nedgående och förvandlade dom spetsiga bergen omkring oss till enorma svarta siluetter. Ljusspelet fortsatte under hela inseglingen då solen gick upp bara några timmar senare. Med en bredd på 3 sjömil och 1500 meters toppar omkring oss var det omöjligt att få en känsla för avstånd och storlek och dom drivande isbergen vi möttes av trollade med perspektiven. Dom vertikala bergssidorna huserade stora fågelkolonier och det var en oändlig detaljrikedom var vi än tittade.
Förstummade av den dramatiska fjorden hittade vi en ankarplats framför en liten glaciär och somnade till ljudet av smältvattnet som rann ur glaciären.
Vi vaknade efter lunch, lättade ankare och begav oss till den största glaciären. Vi möttes av drivande is och när innan vi kunde se glaciären kunde vi höra det mullrande ljudet av kalvande isberg. Väl framme såg vi enorm vertikal isvägg med sprickor och uthängande ismassor och det såg ut som om hela glaciären kunde kollapsa när som helst.
För att kunna komma närmare hoppade vi i gummibåten och körde ända fram till den barriär av iskross som omgärdade glaciären. Då och då bröts stora isblock av från glaciären och störtade i vattnet vilket skapade en explosion av vatten och is. Den åsklika smällen kom nån sekund senare. Fallet skapade en liten flodvåg som satte ismassorna runt oss i rörelse och det lät som om vi befann oss i en enorm skål med rispuffar. Som barn på ett tivoli tillbringade vi återstoden av dagen med att leka runt i isen och provade Belzebubs förmåga att gå på och knuffa undan is.
När kvällen kom bestämde vi oss för att leta upp en ankarplats för natten och begav oss till en inaktiv mindre glaciär. Eftersom stora delar av fjorden inte har några djupdata övervakade jag ekolodet och läste upp djupen för Nick som stod till rors. 65m, 82m, 45m.. 0,8 m !!! STOP Med hjärtat i halsgropen insåg vi att vi gått på grund och satt fast! Tidvattnet var på väg ut och om bottnen hade samma fall som dom omgivande bergen var vi illa ute. Med adrenalinet pumpande kastade jag mig i dingen med en lina från masten för att försöka kränga båten av grundet medan Nick gav full back på motorn. När ingenting hände bytte vi taktik. Jag körde ut ankare med långa linor bakom båten, medan Nick och Rana slet med wincharna. Efter 20 minuter hade vi tre ankare ute och linor överallt. Båten hade börjat välta eftersom vattnet förvann under oss och vi insåg att vi var tvugna att ge upp. Vi började utforska bottnen som nu bara täcktes av en halvmeter vatten och till vår stora lättnad visade det sig vara platt lerbotten och vi förstod att båten skulle klara sig fint liggande på sidan tills nästa tidvattentopp nästa morgon. När allt vatten runt båten var borta kunde vi traska runt på bottnen omkring vår välta båt och med midnattsolen, bergen och isen var det en väldigt skum men roande känsla. Vi fick improvisera sovutrymmen i den välta båten som nu kändes som villa uppochned. När vi väcktes av väckarklockan flöt Belzebub i vattnet som om ingenting hänt och vi kunde segla ut ur Evighetsfjorden.
Ser mycket fram emot bilddokumentationen av denna upplevelse, både av närkontakten med sönderfallande glaciär och båten på grund/lut ;)